Det kändes nästan som att kliva rakt in i en annan värld. En liten trädstuga mitt bland bergen, omringad av höga träd, frisk luft och den där tystnaden som bara finns långt bort från allt annat. Precis den sorts plats där tiden går lite långsammare och där man automatiskt kommer närmare varandra.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
De ville inte ha något stelt eller uppstyrt. Bara bilder som kändes som dem. Så vi gjorde fotograferingen mer som en liten getaway än en klassisk fotografering. De kokade kaffe i den lilla stugan, satt tätt ihop invirade i filtar och skrattade konstant åt småsaker medan dimman låg kvar över bergen utanför.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och ärligt talat blev det så himla fint just därför. För inget behövde forceras fram. De bara var tillsammans. Hängde på verandan med kalla händer runt kaffekopparna, smet iväg mellan träden och stod länge och tittade ut över bergen som om resten av världen försvunnit lite där uppe.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag älskar verkligen fotograferingar som känns mer som ett minne än som en pose. När man vågar välja en plats som betyder något eller skapar en känsla man vill komma ihåg. Och den här lilla trädstugan gav precis allt det där.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det blev mjuka morgonblick, vind i håret, leriga skor och den sortens bilder som känns mer än de ser perfekta ut. Så mycket närhet, lugn och kärlek i en och samma kväll.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och kanske var det finaste av allt hur hemma de såg ut där tillsammans. Mitt bland bergen, träden och tystnaden — som om platsen nästan var byggd just för dem.